Hundra och arton

Tristans närvaro i Henrys hus kändes som en käftsmäll. Hans mörka, imponerande gestalt fick rummet att kännas mindre, kvävande till och med. Jag hann knappt registrera min chock när han öppnade munnen, hans röst skar genom luften.

"Vad gör du här?" Mina ord kändes för svaga, ett ynkligt försök att ...