Kapitel trettiosju

När Rosa öppnade ögonen kände hon ett par starka armar som höll om henne. Den intensiva, överväldigande hettan var borta, ersatt av sval luft och massor av syre. Hon tittade upp i Axels bekymrade ansikte. Han höll henne hårt som om han var rädd att släppa taget. Som om hon skulle falla sönder i tuse...